I den generation som växer upp idag så finns det förmodligen väldigt många som inte närmare känner till bandet The Beatles, och sannolikt än mindre har något grepp om hur stora de faktiskt var när det begav sig. The Beatles släppte sin första skiva i England år 1962, och var sedan endast aktiva fram till 1969 då de splittrades efter många och långa bittra konflikter mellan de fyra bandmedlemmarna (som för övrigt ingick i en konstellation som var helt intakt från att den första skivan släpptes till att de splittrades). Det många som växer upp idag kanske inte känner till, är hur oerhört stora de var på sin tid, och kanske framförallt hur fruktansvärt inflytelserika de direkt eller indirekt varit på i stort sett all musik som släppts sedan dess – i större eller mindre grad, förstås.
Innan The Beatles fanns var det närmsta man hade kommit popmusik förmodligen Elvis, och Elvis är ju ganska långt ifrån The Beatles i deras poppigaste stunder. Utan att överdriva kan man alltså påstå att The Beatles bland annat hann med att uppfinna popmusiken under sina blott åtta aktiva år som band.
Varför var de då så oerhört inflytelserika? Jo, inte nog med att de var det första bandet någonsin som uppnådde sådan oerhörd stjärnstatus och oöverträffad popularitet – de var också extremt nyskapande med sin musik. Vad som började som ett ganska enkelt gitarrband som spelade klassisk rock’n’roll utvecklades under de åtta aktiva åren till världens mest stilbildande band, som rörde sig över och skapade grunderna till så vitt skilda genrer så som hårdrock och house. Och vilka andra band kan man egentligen med gott samvete säga något sådant om?
Spelar man upp låtar från The Beatles som blivit vitala för en hel senare utvecklad genre för någon som växer upp idag är parallellen förmodligen svår att dra, men det som är viktigt att komma ihåg är förstås att alla musikgenrer har växt fram gradvis, och att de alltid fortsätter utvecklas. Av just den anledningen kan man enkelt missledas av hur en genre – exempelvis housemusik – låter i dagsläget, och tycka att det är så väldigt olikt den stilistiska förlaga man presenteras för, att det kan vara svårt att dra en dylik parallell. Det är först när man hör allt som kommit emellan som det blir enklare att förstå.