Sedan tidernas begynnelse har människan förgyllt sin tillvaro med musik. Den inspelade musiken må vara en relativ nymodighet – i alla fall om man jämför med hur länge människor har spelat musik för varandra rent generellt – men principen är ändå densamma. Man spelar musik för att underhålla sig själva och varandra, och man spelar musik för att nå varandra emotionellt och intellektuellt.
Så, den kanske mest grundläggande frågan på ämnet är kanske: Vad är egentligen musik?
Det mest grundläggande och objektiva svaret som finns tillgängligt är följande: Musik är en organiserad sammansättning av rytm, melodi och harmoni. Harmoni är i sin tur sammansättning av flera toner, som då bildar olika typer av ackord. Ett ackord uppstår när tre eller fler toner spelas samtidigt, och de tillfällen då endast två toner spelas samtidigt klassas det istället som ett så kallat “intervall”. Och när toner i olika sammansättningar spelas, så spelas de förstås per definition i någon slags rytm – det är alltså när dessa tre element sammanfaller som musik faktiskt uppstår.
Mer än så går egentligen inte att säga om vad musik är utan att bli alltför subjektiv – det är den mest grundläggande förklaringen som går att ge, helt enkelt. Sedan kan man börja diskutera vad musik är i olika delar av världen, och hur saker som skalor och tonalitet faktiskt varierar mellan olika kulturer. Det skulle kunna gå att hävda att musik faktiskt i vissa avseenden är något olika saker i olika delar av världen.
Den mest fundamentala skillnaden mellan olika delar av världen bör anses vara de olika tonala system som finns. Vad som kallas för västerländsk musik – det vill säga den typ av musik man är van vid i Europa, Nord- och Sydamerika – är nästan uteslutande organiserad enligt 12-tons-systemet. Det här innebär att en oktav (alltså det tonala spektrat som finns innan toner börjar upprepas, och bara blir antingen högre eller lägre versioner av en annan ton) är uppdelad i totalt 12 toner. I västerländsk musik är det C C# D D# E F F# G G# A A# och B – notera att C# även kan kallas Db – det är alltså exakt samma ton, men med olika namn, beroende av vilken grundton man utgår ifrån.
I stora delar av Asien – mest påtagligt kanske framförallt i Indien, så är vad vi kallar för oktaven uppdelad på ett helt annat vis. Man har valt helt andra intervall mellan tonerna, vilket gör det praktiskt omöjligt för oss att exempelvis återskapa Indiska skalor på ett piano. Och på samma vis som sådan musik låter extremt exotisk, spännande och ovan i västerländska öron, kan samma påstående förstås även göras gällande rörande hur människor i Indien upplever västerländska tonala system, och musik.