Att påstå att schlager är en svensk musikgenre är egentligen felaktigt, då ordet ”schlager” började användas i Wien på 1870-talet. Då syftade ordet oftast på operetter. ”Schlager” betyder ”något som slår” på tyska, och en schlagerlåt var med andra ord en låt som slog igenom stort hos publiken, och som blev en hit.
I Sverige började ordet ”schlager” användas på 1900-talet, men inte riktigt i sin ursprungliga betydelse. Istället kom ”schlager” i Sverige att syfta på en låt som var medryckande och modern, och efterkrigstidens utveckling av TV och ljudteknik gjorde att schlagern starkt kom att förknippas med underhållningsbranschen.
Det var dock inte förrän ABBA vann med sin låt ”Waterloo” i Eurovision Song Contest 1974 som schlagern blev den genre som den är idag. I och med detta kopplades nämligen schlagern, med sina smittande melodier, starka refränger och tonartshöjningar, för evigt samman med just Melodifestivalen och Eurovision Song Contest i det svenska medvetandet. I och med det hade Sverige gjort en egen musikalisk genre av schlagern, som inte hade särskilt mycket alls att göra med dess tyska rötter. Något som ytterligare har cementerat denna svenska schlagergenre är de stora framgångar som Sverige har haft i tävlingen, med sammanlagt sex vinster genom åren. (Endast Irland har vunnit fler gånger, med deras sju vinster). Som tydliga exempel på svenska schlagerbidrag som gjort bra ifrån sig (förutom ABBA:s ”Waterloo”) kan nämnas Carolas bidrag ”Främling” från 1983, som placerade sig på tredjeplats, och hennes ”Fångad av en stormvind” från 1991, som vann. Ytterligare ett schlagerbidrag som vunnit Eurovision är Charlotte Perellis ”Take me to your heaven” från 1999. Det är med andra ord inte för inte som den internationella musiktävlingen i Sverige har fått smeknamnet ”Eurovisionsschlagerfestivalen”.
En aspekt av schlagern kvarstår dock från dess första period i Sverige, nämligen att den är ”modern”. Schlagern har ju hela tiden utvecklats med musiktrenderna i samhället i stort, och influenser från disco, pop och house har märkts tydligt genom åren. Idag är representationen av verkliga schlagerlåtar i Melodifestivalen relativt låg, något som skämtsamt har påpekats av själva arrangörerna av Melodifestivalen i mellanakten från Melodifestivalen 2016, ”Här står jag”. I numret sjunger Charlotte Perelli om hur hon står ensam kvar ”och försvarar det som var” – numret föregicks nämligen av en sketch som skämtade om hur schlagerdivorna är utrotningshotade, och att unga popkillar har tagit över. I numret skämtar man också en hel del om de stereotypa dragen hos en schlagerlåt framförd av schlagerdivor, som i textraderna ”jag vill ha konfetti, jag vill ha korsetter, jag vill känna fläkten i mitt hår”, och ”bryggan bygger upp igen, emot en smittande refräng”. Att man driver med just schlagerdivor är inte konstigt, då schlagerhitlåtarna i Eurovision i princip alltid framförs av en kvinnlig artist. Några svenska exempel, utöver Carola och Charlotte Perelli som har nämnts ovan, är Sarah Dawn Finer, Sanna Nielsen, Jessica Andersson och Linda Bengtzing. Det finns även internationella schlagerdivor, som Dana International från Israel. Så som antyds i numret är utseendet en stor del av schlagerdivornas identitet, till exempel glittriga, korta klänningar och stilettklackar. Något som kan sätta käppar i hjulet för en schlagerdivas karriär är därför åderbråck eller annat som gör att man inte vill visa upp sina ben. Lyckligtvis kan man få hjälp med åderbråck på ScandinavianVC – oavsett om man är schlagerdiva eller inte.