Länge var den amerikanske och klassiskt New York-baserade artisten Paul Simon mest känd som ena halvan av den mycket framgångsrika duon Simon and Garfunkel, som de allra flesta i alla fall har hört talas om. Och även om man inte känner till dem närmare så har man förmodligen hört någon av deras låtar utan att veta om det. Vem har inte sjungit med i Cecilia, Mrs Robinson eller Bridge over troubled water, exempelvis?
När Simon and Garfunkel splittrades på 70-talet inledde både Paul Simon och Art Garfunkel solokarriärer, men det lossnade inte riktigt för någon av dem. Deras sound hade i stor utsträckning byggt på kombinationen av Paul Simons oerhört skickliga låthantverk, Art Garfunkels änglalika stämma (som bland annat kan höras i just Bridge over troubled water) och deras oklanderliga stämsång.
Efter några tröga år med mindre framgångsrika skivsläpp råkade Paul Simon dock få höra ett kasettband med ett sydafrikanskt band och kör. Han fattade direkt tycke för deras sound och lyckades kontakta dem, varefter han övertygade sitt skivbolag att bekosta att han reste dit för att spela med dem, och lägga grunden för den skiva som skulle bli ”Graceland” – hans absolut mest kommersiellt framgångsrika album än idag.