Sverige har ett oproportionellt stort antal musikexportsuccéer med tanke på dess storlek. Man kan undra hur det kommer sig. Kan det vara för att våra vintrar är långa och kalla? Eller beror det på att körsång är något av en folksport för oss? Kanske beror det på att vår folkmusik består av en fin blandning av dur och moll vilket översätts väldigt väl till popmusik i all dess glädje och sorg? Det är svårt att säga men en sak är säker – vi gör någonting rätt. Sverige har en egen hall of fame för musik. Där kan man botanisera i timtal i vår musikskatt. Det kanske är överflödigt att ge exempel men vi har ju giganter såsom ABBA och Cardigans att skryta med. Samt många fler därtill.
Förr i tiden fick man lyssna på musik live. Det var innan grammofonen kom till. Kanske hade man ett självspelande piano eller dylikt. En liten musikdosa kanske. Men annars var det livemusik som gällde. När man på diskotek började spela skivor protesterade många livemusiker som blev oroliga för att de skulle förlora sin försörjning. Så blev förstås inte fallet och än i våra dagar har livemusiken sin roll och plats i nöjesindustrin. Inte mycket i musikväg kan slå att se ett band spela live. Närvaron hos musikerna, de små nyanserna i sången, de små misstagen som gör helheten så pass mycket mer övertygande och levande. Publiken som står där som i trans. Spänningen och atmosfären total. Det går inte av för hackor det.
I kontrast till detta har vi ynnesten att få ha sitt eget soundtrack i hörlurarna. En sak som skiljer sig markant från förr är att vi har möjlighet att ta med oss musiken vart vi än går. Nu när man kan lyssna på sin musik precis där man känner för det – på bussen, på tåget, på stranden – gäller det att göra det med stil. Då är ett snyggt iphone 8 skal helt rätt. Telefonen och ens musikarkiv är ju minst sagt identitetsskapande. Man vill ju gärna sticka ut lite och visa världen vem man är och vad man gillar. Detta gäller förstås inte bara när man lyssnar på musik utan även när man interagerar med den på andra sätt, som när man filmar med sin telefon under en konsert. Även då vill man ju förstås att folk ska se att man har god smak och att man förstår vad som är inne och coolt.
Musiken man lyssnat på genom livet blir som en väg tillbaka till platser och sinnestillstånd man befunnit sig på och i. Telefonen med alla dess spellistor blir som en liten tidsmaskin som kan ta en dit, till den där härliga och magiska världen som bara man själv förstår. Det är fina grejer det. Det kan ingen förneka.